Politiker som låtsas företräda de många, när de i själva verket ständigt jämnar vägen för storfinansen, är verkligt svåra att uthärda. Dom kan omöjligen ha begrundat universums förunderliga skönhet och samtidigt undrat över vad Livet och evolutionen vill med Jorden och människan.
På sextiotalet fanns visionen om frigjord tid tack vare mekanisering och senare datorisering. Tid att leva i ökad frihet från försörjningstvånget. Tid att bara vara levande. Idag kräver den räntedrivna och livsfientliga och alltmer maffialiknande nyliberalismen mer människotid än någonsin. Inte för att vi behöver mer varor utan för att vi skall tillfredsställa de groteskt rikas cancerlika krav på tillväxt.
Ju mer människor jobbar till en lön som är för låg i förhållande till vad de skapar, desto fortare blir hela Jorden multimiljardärernas privategendom. Ju mer vi jobbar för billigt, desto fortare blir vi av med allt. Det är en obönhörlig och enkel matematik. Pengar är ingenting i sig självt. Alla pengar är fordringar på att mängden människor som är satta i skuld skall betala med sin livstid. När man fattar detta grundläggande faller resten på plats av sig självt.
De mest djävulska av kapitalägarna har dessutom mage att skuldbelägga folk som lånar över sin betalningsförmåga, trots att dom själva driver fram och drar nytta av detta beteende. Det man inte betalar ut i lön måste nämligen krängas ut som lån om det som produceras också skall kunna konsumeras. Lätt som en plätt. Självklart kommer sammanbrotten i ekonomin allt tätare men det är exakt vad man vill. Vid varje sammanbrott utarmas landets finanser allt mer. Till sist finns inget annat val än att sälja ut allt vi förvaltar gemensamt till de supperrika ägarna av världens stora banker och koncerner. Alla sjukhus, all vägar alla skolor. Hela det allmänna försäkringssystemet och alla bolag som vi gemensamt äger som medborgare i nationen Sverige. Helt enkel allt som går att omvandla till privat vinst.
Om du tror att du kommer att tillhöra vinnarna när den sjukligt rika tusendelen av folket gör upp om vem som skall vara herre på täppan, då kan du naturligtvis fortsätta att hetsa mot invandrare och sjukskriva och av arbete utslitna människor. Men förvänta dig ingen nåd om du själv kroknar en dag. Dina vänner i den så kallade eliten kommer bara att iskallt se på när du drunknar, ivriga att stycka upp kvarlåten efter dig.
Men om du som jag inte vill leva i en värld styrd av varglika paranoiker, om du tror på demokrati och människors lika värde, då måste vi göra gemensam sak och tillsammans ta makten över pengarna. Det vill säga över frukten av alla människors arbete. Att tro att demokrati kan fungera utan den makten är en ren illusion uppfunnen av dem som berikar sig på den. Och det första konkreta steget som ofrånkomligen måste tas är en nationalisering av bankväsendet. Hur det skall gå till må vi samtala om. Men vill vi undvika de superrikas diktatur måste det absolut göras.