På frukten känner vi trädet.

De rika lär oss att brist formar styrka, att solidaritet bryter ned. Tack vare bristen blommar kraften hos de fattiggjorda. Bristen föder nytänkande och leder till innovation. Till exempel är det bara de av brist verkligt desperata människorna, som upptäcker det geniala i att sänka sina egna löner för att få jobba längre, utan någon som helst reglering av arbetstiden. Slut på utanförskap. Alltid stand by. Sådana snilleblixtar uppstår helt enkelt inte hos ett folk, som värdesätter sig själva högre än förmånen att få slita ut sig för andras rikedom. Man måste därför beundra de hjärnstormar som virvlat runt i de nyliberala tankesmedjorna och röjt väg för dessa epokgörande insikter. Länge leve Milton Friedman  och det falska nobelpris i ekonomi han så förtjänstfullt ärades av lydriket Sverige.

Man kan också se det så här…

När det är trångt och maten tar slut börjar råttorna äta på varandra. Många gånger i full skala upprepade försök på människor, visar samma beteende.

Sedan en tid har vi regeringar i Sverige som antingen är blinda eller cyniska. De blinda är naiva kul-att-vara-med-och-bestämma-socialister som inte vågar se hur ondskan ser ut. De cyniska genomför en utdragen men allt snabbare statskupp efter design made in USA. Valda av folket går man tjänstvilligt de verkliga härskarnas ärenden. Man bjuder ut sig själva och nationen till de omätbart rika bankfamiljerna och deras multinationella koncerner.  Till dem hos vilka de enskilda länderna snart har så stora skulder, att allt gemensamägt måste överlämnas. Maktskiftet sker helt öppet medan de likgiltigt åser hur råttorna – så lågt står vi i deras ögon – hetsas att äta på varandra. Är detta vad vi vill?

Vägen till makt går via brist. Brist och totalt människoförakt. Och bristen växer till i Sverige. Känslan av att inte duga eller vara värd något. Vi mäts i samma pengar som allt fler kommer att lida allt större brist på.

Men hallå! Hur kan det finnas brist? Svenska folket har aldrig varit så produktivt som nu. Svaret är komplicerat men kan sammanfattas så här: Bristen finns på grund av räntan på ett ständigt växande skuldberg och på grund av att nationen skänkt bort kontrollen över hur pengar skapas. Illusionen om folkets politisk makt, via en riksdag och regering utan styrning över pengarna, är inget annat än en löjlig kuliss.

Sanningen är att pengarna leder till makten. Ju fattigare folk och ju rikare elit desto mer maktlöshet hos oss som växer i antal. Och bristen på pengar jagar fram råttan i oss. Vem är det som tar pengarna? Vem kan vi ge oss på? Det måste vara någon svagare. Annars kanske vi själva blir uppätna. De rika som berikar sig på vår brist vågar vi inte ens se åt. Planen är att vi ska ge oss på varandra istället för på dem som rövar liv för att stilla sin perverterade kärlekshunger. Allt drivs av rädsla och brist. I ondskans tassemarker.

Mönstret känns lätt igen. Man hetsar de näst fattigaste mot de allra fattigaste. I morgon hör dessa de näst fattigaste också till de fattigaste. Då är det dags för en ny omgång näst fattigaste att ställas mot de fattigaste. Och så kommer det att fortsätta tills några få regerar över hela folk av livegna. I de frias land – USA – närmar sig snabbt en ny sorts feodalism. En procent äger landet. Om några år är det en promille. Vill du vara ägd? Eller tror du att du kommer att höra till ägarna? Glöm det. Vi är alla  flera generationer för sent ute.

Sverige regeras av människor som saknar all medkänsla med dig och mig. Människor som fjäskar för pengar och föraktar oss som drabbas. De får aldrig nog i sin hunger efter makt och rikedom. Vi måste våga se vad som sker. Det är på frukten man känner trädet.

Lämna ett svar