Kanske har sjukvården aldrig varit till för vår skull. Kanske var det bara så länge som vi behövdes i produktionsapparaten, man såg det som lönsamt att hålla oss friska.
Allt färre människor behövs till varuproduktion. Robotar och datorer gör jobbet både bättre och snabbare. Ur ägarnas synpunkt är vi helt enkelt för många människor. Kanske vore idealet att de mycket för många alldeles försvann. Den självutnämnda elitens ofattbart luxuösa standard kan tillgodoses med ett litet antal högt specialiserade tjänare inom tjänstesektorn, typ advokater och läkare, plus önskad mängd lägre tjänstefolk. Varutillverkningen klaras av maskiner och enstaka experter inom logistik.
Neddragningarna inom hälso- och sjukvård har ingenting med bristande resurser att göra.
Om man ser det ur de många människornas synvinkel finns inget som helst behov av att spara. Men ur dom rikas perspektiv ser allt annorlunda ut. Dom behöver inte arbetsföra människor i samma utsträckning som förr. Varför skall man då ha en sjukvård till hela folket? Självklart är det överflödigt. Huvudsaken är att de rika själva och deras uppassare får sjukvård.
Efter ett produktivt liv hör jag numer p.g.a. sjukdom till de improduktiva i samhället. Alltså till dem som inte behövs och därför med fördel kan rensas bort. Det fanns en tid då jag trodde gott om alla människor. Visst mötte jag dem som verkade onda men tänkte ändå, att innerst inne är de hjärtegoda i alla fall. Om inte annat skulle upplysning och kärlek få dem att komma till insikt.
Det var då. Nu ser jag alltför tydligt vad girighet gör med människor. Ingenting har förändrats sedan romarrikets slavsamhälle med sina perversa gladiatorspel eller Hitlers drömmar om ett rent ariskt folk av idel övermänniskor. Om du tror att de rikaste rika har något stopp i sig, där de känner att folk lider nog – Vakna!
Bristande resurser inom vård, skola, omsorg, vägnät etc har inte det minsta med pengar att göra. Det handlar om makt och politik från början till slut. I Sverige finns villiga armar som vill hugga i och jobba. Tio procent arbetslösa kan omedelbart få arbete. Problemet ligger inte i pengar utan i dubbla dagordningar.
Hur skulle en regering som inte vill ha rättvisa kunna föra en rättvis politik? Hur kan en regering som vill se lägre löner hos majoriteten människor, samtidigt kunna arbeta för en högre standard hos flertalet? Självklart kan man inte säga rent ut vad man håller på med eftersom det drabbar majoriteten. Istället låtsas man som om det helt enkelt inte finns resurser till en utvecklad välfärd för alla. Men hallå – det är vi själva som är resursen. När vi kan behålla det vi själva jobbar ihop, då har vi självklart också råd till en mycket högre konsumtion av både varor och tjänster. Såväl inom det privata som det allmänna. Allt annat tal är ren lögn.
I ett varmt samhälle ser människor varandra. I friliberalismens högerland ser vi varandra som vandrande kreditkort. Här råder iskyla och hjärtlöshet. Vi ångar med full kraft bort från det mänskliga. Gradvis förvandlade till tomma aniaramänniskor, fixerade vid börskurser och möjlighet till nästa klipp. Vill du slippa kärleksvärme och istället möta fler hungrigt kalkylerande blickar? Du behöver inte göra någonting. De som styr har allt under kontroll. Färden dit pågår för fullt.