Mordet på Olof Palme beredde vägen för nyliberalismens segertåg i Sverige. Budskapet till alla som stod i vägen kunde inte vara tydligare. Att det var högerkrafter som mördade Palme, tvekar jag inte en sekund på. Samma högerkrafter som allt snabbare dödar allt mänskligt och levande till förmån för det iskalla och stela. Och precis som efter mordet på Gustav III vågar man inte utreda vilka som låg bakom. Till det var allt för många i den ekonomiska maktens centrum inblandade. Sanningen gav upp, inte därför att vi är ”Die dummen Schweden” men för att vi är de skrämda svenskarna. Och rädslan gör det svårt att se. Men jag vet att de som har all anledning att vara livrädda – och även är det – är högermänniskorna. Deras idéologi genomsyras av skräck för det levande. En sjuklig fixering vid kontroll på allt och alla, dödar allt omkring dem. De är folket som inte kan ge ut men bara kan ta in. Freud talade om analfixering. Mentalt förstoppade människor som inte förstår eller står ut med hur ett levande kretslopp fungerar.
Nu som alltid går kyrkan den materiella maktens ärenden. I snart två tusen år har prästerna stått på ägarnas sida. Stenhårda kyrkor är tydliga symboler för oföränderlighet och död. Jesus är vad som skrämmer dem mest av allt. Jesus som inte är en person , utan en kvalitet innerst inne i varje människa. Ordet betyder ungefär: ”Att vara räddar”. Och, som Erich Fromm konstaterar, går en avgörande delning mellan begreppen att ha och att vara. Äga/ha – människorna, med sina perfekta ytor, lever som döda redan i livet. De som verkligen lever är de som kan vara, utan att hålla fast. De som sitter vid makten i Sverige är extrema äga/ha-människor. Om vi inte lämnar dem genom att frigöra jesus inom oss själva, så kommer de att döda livet alldeles. Vänta och se är inget alternativ.