Sedan ett par årtionden bedrivs i Sverige så kallad utbudspolitik. Ytterst få vet vad det betyder.
Utbudspolitik innebär att landet skall ha en hög arbetslöshet. Det skall stå många sökande till varje jobb och utgöra det så kallade utbudet. Ett stort utbud gör många att välja på. Konkurrensen mellan dom som vill sälja sin arbetstid, skall då leda till att priset på arbetstid sjunker. Den som säljer sig billigast får jobbet.
Svensk höger menar att detta leder till fler jobb. Om arbetskraften säljer sig billigare, så har den som köper arbetskraft råd att anställa fler, påstår man. Men varför skall ett företag anställa fler, om det redan producerar så mycket det kan sälja? Istället blir det ökade vinster till företagsägarna eftersom kostnaden för löner sjunker.
Jag hävdar att utbudspolitiken leder till sänkta löner och att det i sin tur tar ner efterfrågan i landet. Minskad efterfrågan innebär minskad produktion och uppsägning av arbetskraft vilket leder till ytterligare lönepress och minskad köpkraft och efterfrågan.
Är jag smartare än högerfolket som inser detta? Inte alls. Högern inser det också. Men har läppar som förnekar det händerna gör. Högerfolk vill ha fler arbetslösa. Så pressas lönerna ner hos anställda, som i rädsla för att förlora jobbet till någon som kräver ännu lägre lön, med en sänkt blick ger upp sin känsla av människovärde. Högerfolket skapar ett bristsamhälle där makt och kontroll hos ett fåtal extremrika är viktigare än allas välfärd. Svårare än så är det inte.